karl tur i oturen

Idag begav jag, Karl och Widing oss mot tandådalen ytterliggare engång, 06:25 bussen som alltid är lika uppskattad. Tanken var att vi skulle filma en massa men efter att upptäckt efter halva bussturen att vi glömt kameran så fick hoppa den iden. Vi körde ensamma någon timme i det ny pistsade hoppet och allt flöt på bra. Detta varade inte allt för länge då jag och Widing från toppen beskådade en Karl Trum som högg i kicken och sedan seglade handlöst fram med ryggen/nacken först och försvann långt bakom nollen(Platåns slut) och vi antog att han förmodligen dött bokstavligt talat. Vi åkte ner för att se hur det hela gått och möttes av en avsvimmad Trum i  botten som med händer kors och tvärs och dräglande blod  uthängande från munnen inte gick att få kontakt med. Så vi kallade på pistören(Backens sjukvårdare/"polis") som dök upp efter några minuter.
   

Dialog mellan Pistör och Karl när de till all förmodan fått liv i honom.

Karl: Vart är jag?

Jon: Tandådalen.

Pistören: Minns du något?

Karl: Öh... nej?

Pistören: Får jag känna lite på dig?

Karl: Öh... okej.

Pistören: Har du ont här?(röven)

Karl: Jaa! AJAJAJAJ GEEE FAN!

Pistören: Okej är det säkert att du har ont här?

Karl: AJAJAJAJ FANFANFAN JAAA!

Pistören: Okej, vi lyfter över dig till pulkan.

Karl: Ne det är inte nödvändigt, jag kan chilla här en stund bara.

Pistören: Hmm? Nej, vi har som standard när någon svimmat och fått en smäll i huvudet att vi skickar dom till Mora för observation.

Karl: MORA!! fuckno! de pallar jag inte, jag ska till stockholm imorgon! Jag mår genast mycket bättre! 

Pistören: Okej, ja det är ditt eget val!

Karl pallrar sig haltande ner för backen för att sedan däcka inne på tandådalens buffé och kom undan med kraftig rumpvärk och blackout. Vi sörjer djupt att vi glömde kameran då själva hoppet/slamen var bland det brutalaste vi sett se mesigt.

                  Karl stoked inne på buffén

//Jon